Efter flera, flera år med bloggen kommer jag nu välja att avsluta. Eller på något vis spara undan det jag skrivit och få bort bloggen. Den har gjort så mycket nytta och skada. Den har berättat saker som jag borde tagit upp med mina livskamrater öga mot öga.
Bloggen har varit mitt sätt att berätta saker och ting för mina nära och kära. Saker som jag inte vågat berätta direkt, rakt ut. Den har varit det ställe där jag bearbetat olika händelser i mitt liv.
Men efter de kriser jag haft, i nästan 3 sammanhängande år så har jag tagit steget och blivit längre, fått rakare rygg, blivit äldre.
Jag väljer nog att skriva ut de senaste 3 åren, så att det finns sparat. Möjligen hela 2010 med Europalink och min första kärlekskris.
När jag går tillbaka i texterna och läser om min tid så känner jag samma känsla som då.
Jag ska ta tag i detta med bloggen. Spara viktiga texter. Radera gammal skräp. Spara det jag tycker är viktigt.
Ett steg har tagits i mitt liv. Det kommer alltid finnas ett Jag och Johan tillsammans med Tyra. Tillsammans kommer vi göra Tyras uppväxt och liv till det bästa vi kan åstadkomma. Men vi är ingenting tillsammans utan Tyra. Bara två individer som lyckats träffa varandra. Och jag är inte nedlåtande på något vis. Jag är glad för den tiden jag fick med Johan. Jag är absolut evigt tacksam över att han gett mig Tyra.
Tack och hej Anniepannkaka. Du har gjort mig så mycket gott och ont. Jag hatar dig samtidigt som du har så mycket av mina minnen hos dig. FU!